Det här bandet ska tydligen vara sjukt hajpat i Los Angeles just nu.

När jag behöver piggas upp brukar jag lyssna och titta på det här:

Finfina grejer.

Om du aldrig provat hur kan du då vara säker, jag börjar tro att jag börjar tro att vi kan gå genom eld.

Jag har sedan lördagens avsnitt av Så Mycket Bättre haft Septembers version av Mikrofonkåt av Petter i mitt huvud. Rap goes disko! Lagom till jul så släpps ett album med alla medverkande artisters tolkningar av varandra. Det kommer sälja guld blixtsnabbt. Mikrofonkåt av September.

Pluras version av Logiskt svänger också. Logiskt med Plura.

Har man få förväntningar blir man sällan besviken. Kanske är det därför jag tycker Moneybrothers spelning på Spegeln igår förtjänar ett högre betyg än vad han fick i de båda dagstidningarna. Jag hade liksom inga förväntningar och det gjorde mig inget att det blev lite opretto ibland och mer teater än konsert. Det är få artister som klarar av att ensam fylla upp en scen utan att det känns som om något saknas. Moneybrother behövde ingen annan än sig själv igår. Och så publiken förstås. Det är uttjatat så in i bomben men man kan inte låta bli att få både Cash- såväl som Springsteenvibbar. Och det kändes lite som om New York kom till Gävle. Miljön på Spegeln är fantastiskt för den här typen av intimare konserten. Moneybrother såg ut att ha kul, vilket jag och mitt sällskap också hade.

Apropå sällskapet. Jag säger bara såhär: Herregud. Han kan spela gitarr också. Ge fan i att väcka mig om jag drömmer.