Ibland händer det att man får lite nya produkter att testa. Eller ja, från företagens sida handlar det ju om att man hoppas man ska skriva om produkterna. Har man en välbesökt blogg med tusentals läsare är det ett billigt sätt för företagen att marknadsföra sina produkter. Nåväl. Jag har inte tusentals läsare på den här bloggen men trots detta får jag alltså lite prylar ibland. Vilket är trevligt! Igår var det två flaskor Vitamin Well Stevia och idag Jubileumskaka från Polarbröd (de firar 40 år). Bröd är ju lite off limits nu när jag försöker undvika kolhydrater, men drycken ser jag fram emot att testa, den innehåller nämligen inga kolhydrater. Den är sötad med Steviaextrakt från Steviaplantan som är besläktad med solrosen. Nästa måndag tar jag med mig en sån flaska istället för vattenflaskan till poledancepasset.

Idag känner jag mig som Achmed, the dead terrorist. Man ska ju vara positiv och så säger dom och det nya “kontoret” (läs bås) är fint, fräscht och ljust men SJUKT lyhört. Jag blir galen. Att komponera några slags meningar, ja ens tankar, när folk  pratar till höger och vänster hela tiden är tametusan omöjligt. Och att sitta med lurar och lyssna på musik funkar inte heller för A) Jag hör allt jävla snack iallafall och B) Jag behöver ibland tysthet för att kunna vara kreativ. Arghh!

Puh! Nu snurrar årets första nummer i tryckeriet och till lunch skulle jag tippa att du hittar tidningen i ställen. Så. Nu ska jag försöka andas lite, sluta stressa och istället försöka finna nån slags glädje i att det är fredag. Heppåer.

Godmorgon, godmorgon! Idag är det skarpt läge för idag annonserar vi om den nya sajten i morgontidningarna, kommer med ett sprillans nytt nummer av tidningen som naturligtvis handlar om vårt fina gäng nya bloggare och så är vi ju live, på riktigt. Själv la jag mina sista fingrar på sajten igår strax före elva då en bloggare hade problem med att ladda upp You-tubeklipp. Nu ska jag lite snabbt dra i mig lite kaffe för att snart skynda ner i tryckeriet för att kolla hur årets första nummer av Nöjesmix blir. Heppåer!

Att få ihop en sprillans ny tidning där det mesta är nyknåpat för året och samtidigt få ihop en ny sajt tar på krafterna. Och stjäl timmar. Och på fredag när allt är klart, tryckt och lanserat, när jag helst skulle vilja krypa upp i soffan med mannen vankas kickoff i Tällberg. Med tanke på att jag brukar bli vansinnigt trött när tidningen är klar kommer jag antagligen vara halvt död på fredag när kollegorna slår klackarna i taket. Inte blir det någon vila på lördagen heller då det vankas Local Heroes-gala. Näe, just nu känner jag inte för någon galastass, snarare pyjamas, men mycket hinner ju hända till på lördag. Heppåer.

Nine down, to more to go. Novembernumret är klart och jag hälsar den stora tröttheten välkommen. Även om detta nummer inte varit särskilt stressigt att producera är det nåt som släpper inom en när man godkänt alla sidor. Kontrollen. Det faktum att man flyttat över ansvaret till någon annan. Tryckeriet. Distributören. Läsarna.

Det är kul med kontroll samtidigt som det kan vara ganska utmattande att alltid vara den som har det yttersta ansvaret, den som tar de flesta besluten. Därför är det kanske ingen slump att jag på fritiden gärna överlämnar rodret till någon annan. Gottar mig i att inte behöva bestämma. Blir glad om någon bestämmer åt mig. Sätt mig på en restaurang efter en hektiskt arbetsperiod och ge mig en meny. Bered dig på velande en lång stund. En panna i veck och en flackande blick. Sätt mig på en restaurang efter en hektiskt arbetsperiod och beställ åt mig. När du höjer din blick från menyn möts du av ett tacksamt leende och glittrande ögon.

Spenderar några timmar på en internutbildning och inser att vissa förändringar är bra men att mycket återstår att förbättra. Gruvar mig inför övergången till pc. Känner mig stressad över att behöva rita om tidningen från grunden, med stödlinjer, typsnitt och allt vad det innebär. Känner inför mitt privatliv ömsom lycka som skräck. Rädd att visa och säga för mycket samtidigt som jag vill kasta mig huvudstupa in i känsloströmmen och virvla med. Försöker intala mig själv att jag inte har några förhoppningar men inser ju att det bara är blaj jag tar till för att skydda mig själv från nederlag och besvikelse. Så jag försöker att hålla det lite småputtrande även fast det egentligen stormkokar inombords. Och du läser det här. Och jag hoppas du inte blir rädd. För jag förväntar mig inget. Bara din närvaro om du vill.

Jag är nöjd. På två dagar har fått till tre jävligt snygga (i min mening) artiklar till nästa nummer. Två varav jag ansvarar även för textinnehållet, den tredje signerad vår musikskribent.

Man ska vara nöjd oftare, det är en rätt skön känsla. Jag, som annars går under benämningen kravmärkt av mina närmsta vänner vill ofta ha mer. Inte idag. Idag tittar jag på vad jag knåpat ihop och känner mig tillfreds.