Kanske kommer ni ihåg Moa? Hon anlände 12 veckor för tidigt och vägde mindre än ett kilo när hon föddes. Hennes resa fram tills nu har varit kantad av villkorslös kärlek men även hjärtskärande upplevelser som andningsstopp och bråckkoperationer. Nu har hon hunnit bli en “stor” tjej på 4680 gram och på torsdag ska jag äntligen få hälsa på henne igen. Och hennes mamma såklart. Den andra Anna. Hon som också bott i torp, gillar hojåkning och ja, vi har en hel del mer gemensamt än våra namn. Nåt som är nytt med Anna, förutom att hon är mamma, är att hon gått och blivit vansinnigt pysslig! Det är lapptäcken, mössor, solskydd, namnskyltar – you name it! Mer om Annas pyssel och gofisen Moa hittar ni på bloggen Wockatzmirakel.









































































