1. Klev upp fett tidigt idag. Åkte buss och tåg. Låtsades att jag pendlar till jobbet den här tiden varje morgon. Alltid med samma låt i lurarna.

2. Bagarmorgon. Cool ändå.

3. Efter Filip och Fredriks senaste programserie “Får vi följa med?” tänker jag bara på en sak när jag ser den här bilden.

Jag: Jag ska på utbildning i Stockholm imorgon med jobbet, det blir kul.

Mamma: Vad roligt. Hur länge blir du borta?

Jag: Över dagen bara. Utbildningen slutar klockan 5, och jag åker hem vid 7.

Mamma: Vad ska du göra mellan 5 och 7?

Jag: Det får vi se, jag går väl omkring eller sätter mig och tar en kaffe någonstans.

Mamma: Ensam?

Jag: Ja, ensam. Jag åker dit själv.

Mamma: Oj oj.

Jag: Vadå, oj oj?

Mamma: Då måste du vara försiktig.

Jag: Men ma… (Blir avbruten av en mamma som pratar 4 gånger snabbare, och högre, nu än när vi började vårt samtal)

Mamma: Tänk på att du måste hitta tillbaka till stationen i tid så du inte missar tåget.

Jag: Jamen självklart.

Mamma: Är det säkert att du hittar?

Jag: Mamma det är Stockholm, inte New York.

Mamma: Jag ringer imorgon och kollar så att allt går bra.

Jag: Jag kanske är upptagen och inte svarar, men då ringer jag nä… (Blir återigen avbruten av en mamma som nu, trots att jag är utflugen sedan länge och som dessutom bor 25 mil härifrån, är beredd på att förbjuda mig att åka)

Mamma: Du svarar.

Jag: Självklart svarar jag om jag kan.

Mamma: (Knäppt tyst)

Jag: Du är livrädd nu, va?

Mamma: Du SVARAR när jag ringer.

Jag: Jag svarar när du ringer, jag lovar.

20 minuter senare..

Mamma: Hej igen! Nu har jag satt över lite pengar på ditt konto.

Jag: Va? Oj, tack vad snällt. Men varför?

Mamma: Så du kan äta något imorgon när du väntar på tåget.

Jag kommer aldrig bli vuxen.

Favvo-jeansen på. Hittade dessa gamla godingar i skrubben här om dagen. Stor lycka. Mycket stor.

Solen verkligen gassar ute. Kunder kommer in och är alldeles svettiga. Frustar och flåsar omkring i sina stora dunjackor. Själv får jag inte ta del av det hela. Förutom svetten då. Måste stanna inomhus och dona. Idag packade vi för övrigt ihop all vår REA och ställer om butiken till vår.

Just nu: sallads-paus.

Ligger och slösurfar. Ungefär som att surfa på riktigt. Snorhög på marijuana och vara långhårig och skäggig som Tom Hanks i filmen Cast Away. Ni hittar mig alldeles i strandkanten, där jag flyter omkring på min bräda med blicken upp i skyn. Driver lite och gungar lätt i vågornas takt. Allt är så harmoniskt och vackert. En mås eller någon annan sjöfågel avfyrade sin avföring med skrämmande precision. Alltsammans nu torkat av solen sedan länge. Bajset är snart som ingrott i min hud och det har för första gången bildats konkellbär i håret som växer längst mitt vänstra lår. Inte bryr jag mig om det. Slutat störa mig eller ens uppmärksamma något överhuvudtaget. Borstar inte ens bort askan som ligger och pyr i större delar av mitt ansikte. Väntar på den där stora vågen.  Den som får mig att glänsa. Att hamna på YouTube. Som får mina viewers att rent av kasta sina kön efter mig. Å andra sidan, kommer den inte så är det så. Orkar ändå inte vara den som måste resa sig och bryta den underbart kluckande ljudet av lugnande hav… bla bla bla… zzZzZ… blubb blubb

Tror jag tar och läser senaste numret av KING istället och tvingar mig själv till sömn alldeles efter intervjun med Johan Elmander.

Känner mig som en dåre och en lurendrejare. Står dag ut och dag in sen några veckor tillbaka och bombar ut vår/sommar-nyheter på hyllorna i butiken. Allt är sådär nytt och fantastiskt fräscht. Vill sätta tänderna i allt vad storlek M heter. Vare sig det är min färg, passform eller stil. Pratar, förstås med full rätt, gott om säsongens kollektion. Den är fin. Förbannat fin. ÄNDÅ går jag i min tysthet och längtar efter höstens paltor. Det känns hemskt och bakvänt. Längtar efter att gå på jakt efter ny vinterjacka. Köpa en drös nya sotarmössor och bära mönstrade tröjor i ull. Men det får bli vår hemlighet. Det stannar mellan oss.

GANT by Michael Bastian FW 2012.

Hänger hemma hos Daniel och spelar COD. Krigsspel så det dundrar i hela jävla stan. Hemmabioljud på högsta volym och Johnossi – Roscoe lite snällt i bakrunden.

Just nu: jag gömmer mig bakom ekologisk öl medans Alex och Daniel skjuter skallen av varandra.

Inte spilla nu John. Du klarar det.

Min gode vän Joseph muntrar upp ordentligt när jag ligger hemma med feberfrossa och fryslopper över hela kroppen.

Jag ser inte längre ljuset, jag ser fredag! Jihaaaa!

Dement eller bara glömsk? Aftonbladet borde själva göra testet, då dem uppenbarligen lider av något av symptomen.

Det är typ sjätte dagen jag möts av det här på deras sajt nu. Uppdatera, för fa-an.