Och här bor jag.

Mycket freaky shit som händer här…

Man kan ju lätt spekulera i hur brainstormingmötet gick till på Oslo City’s marknadsföringskontor…

Vad exakt är “de andra reglerna”?

Att ni hellre har en amputerad modell än en plus size modell?
Jag förstår lika lite som skoförsäljaren som bara fick sålt en sandalett till denna fotografering.

Se här vad jag hittade på när jag snabbt bläddrade igenom mina bilder på telefonen…

Vid närmare granskning.. så vet jag inte riktigt vad jag ska säga längre.

Bra fest var det dock.

Håller på för fullt att göra mig hemmastadd i lägenheten… Det inkluderar att gå omkring i cirklar på den nya mattan, inspektera väggarna efter hål och kolla på samma avsnitt Jerseylicious om och om igen EFTERSOM MAN JU INTE HAR NÅGOT INTERNET.

Vilket suger. Mycket.

Och eftersom vi i lägenheten med uteblivna undantag glömmer köpa ett modem så förskjuts tiden för varje dag som går. Hur många lappar, påminnelser på telefonen och mycket bläckpenna på handen ska det behövas?

Känner mig lätt senil… och trött på att gå omkring på nya mattan.

Försöker peppa inför arbete imorgon bitti, även om det är svårt. Högerhandens stukning har blivit bättre men inte bra, men det värsta är att i och med högerhandens frånvaro i typ all vardaglig aktivitet så har jag en helt sjuk träningsvärk i vänstern. Så nu är jag dubbelt så obrukbar vill jag påstå.

Men jaha. Får väl återgå till Jerseylicious So3E18 IGEN.

Godnatt.

Om jag någon gång i framtiden skulle bli en framgångsrik kvinnorättsadvokat i yttre rymden skulle jag ha på mig detta och inget annat.

Perfekt!

Och såhär trevligt kan man ha det på sista april i Oslo…

… och då kan det gå såhär…

…och med en stukad högerhand och en sjukskriven själ mitt i flytten kan man trösta sig med det här…

…och påbörja projektet IKEA med sinnesjuk träningsvärk i vänsterarmen…

Välkommen maj!

Och äntligen var kontraktet signerat och nycklarna ligger skramlande i väskbotten. YES. Fyran på Schwensens (eller som Vanilla väldigt tyskt säger – schwengens) Gate är vår!

Det har inneburit besök på marknaden i Birkelunden idag där jag spontanshoppade en skitgammal resväska som inte alls var värd 100 spänn samt en liten retrobyrå som var sjukt otymplig att bära på. Men nu står dem där i alla fall.

Jag gläder mig så obeskrivligt mycket till ett eget rum, hur 11-åring-med-nästan-jämngammalt-syskon-i-samma-våningssäng det än må låta. Jag är så in i helvete glad att jag slipper andras strumpor bredvid sängen, att saker märkligt försvinner och kanske framförallt slipper frustrationen utav att inte kunna låsa in sig och glida omkring sådär naken och obrydd.

Men nu kan jag. SÅ JÄVLA GLAD BLIR JAG.

Så nu börjar uppdrag fylla en tom lägenhet. Detta kan bara bli kul.

Mmm.

Tar två på en gång.

Theo saxar runt i lägeneten. Eller joggar kanske rättare sagt. Det här med att bolla TV-spel och matlagning samtidigt säger sig självt är en mindre bra idé. I alla fall när jag och Theo tilsammans inte kan hålla ordning på “tjugo minuter i ugnen”.

Och det här jävla TV-spelet ja. Skyrim. En mörk, kall, otrevlig avgrund. Av misstag gav jag det till honom i present och det visade sig sedan vara ett 3000 timmars (märk; galet) rollspel där Theo får go bananas med svärd och tämja drakar som inte lyder.

Fail.

Han sitter här i soffan och gormar saker jag inte förstår.

Hoppas jag får mat snart, om det går enligt plan det vill säga.

I skrivande stund är jag på jakt. En hungrig och smutsig jakt, på rätt lägenhet. Som kompanjon har jag min fina vän Vanilla bredvid mig med och som vapen har vi ivrighet, mjuk kvinnlig stämma och kanske framför allt lögner. Men det är med all rätt vi beter oss som hustlers.

Marknaden på lägenheter i centrala Oslo är som en djungel – alternativt som en högstadiekorridor full av konfliktkåta fjortisar – man får ta sig igenom en jävla massa  innan man har hittat fram.

Detta inkluderar då att konkurrera med andra mer eller mindre hemlösa, imponera på ägare och snurra runt aningslös i bostadsområden man aldrig varit i förut. Jag är så trött. Så förbannat trött är jag. Så pass trött att jag i det senaste intressebrevet hittade på att Vanilla har spelat gitarr sedan hon var tre år, bara för att göra något i denna härva lite mer humoristiskt. Hoppas hon får ställas till svars inför detta sen, eller ännu bättre utmanas.

Det här med att leta lägenhet är alltid mycket trevligare i början, när det enbart gäller annonser. Och när man surfar runt på hundratals per dag finner man alltid några som är lite mer… speciella.

Vad är det till exempel ägaren vill ha förmedlat med dessa två bilder?

TADAAA!
Länge leve kamouflage.

Sedan kan man fråga sig vad personen i denna lägenhet ville framhäva när bilderna togs.

Om den ser ut så på riktigt så tar vi den direkt.

Så i och med att det också blev lite kul att kolla på lägenheter ska jag förena nytta med nöje och fortsätta i samma spår. Men det ultimata i denna fjortisfulla korridor mot en fin lägenhet skulle vara om Vanilla blev utmanad i en gitarrbattle. Någon?