Upp

Arkiv för kategorin ‘konst – stunder i stillebild och känslor i bokstäver’

park, fina människor, vin, prata om sånt man förstår, prata om sånt man inte förstår, ligga på en bänk och titta på stjärnorna, urskilja vad som är dimma och vad som finns där uppe, somna i famn, no love just hugs, vakna till solsken, nudlar och ägg, ett hem, ett hem att kalla hem, jobba kvällspass, ringa bror, förstå att vissa människor klarar sig inte utan varandra, vissa människor ska sitta ihop livet ut, ha en fin ledig hem med mamma på besök, vissa henne det jag kallar mitt hem, visa henne allt det jag förälskat mig i, förstå att jag lever nu, någonstans mellan tummen och pekfingret, och inse att just det osäkra, rubbade, ostabila, att just det, gör mig så jävla lycklig för stunden. 

Misstolkad Misstro Missbedömd Misslyckad Missförståd Missbildad Miss
Miss
Miss
Miss Fel
Miss Oro

Smek mig på kinden
Smek mig lite till
Kom dra mig närmre
Kyss mig om du vill
Drar mig undan
Drar mig bort
Vill inte springa
Vill inte stanna kort

Någon ropar mitt namn
Gå, jag vill inte höra vad du vill
Någon viskar mitt namn
Snälla, säg en gång till

Förgör mig
Förstör mig
Låt mig falla handlöst
Innan du förför mig

himlen faller över mig och jag förstår precis då, i den sekunden
att jag kan stiga eller sjunka
segra eller förlora
att varje andetag är ett val jag tar
att varje felsteg är en möjlighet till att trampa rätt, göra om,  bli bättre, bli starkare
att människor som gör sönder dig, får dig att förstå vem du vill vara, hur du kan bli en bättre människa
att de runt om dig som älskar dig, gör det till varje del, till varje pris, och att du är värd det
jag förstår
att allt det jag skapar, gör sönder, de jag älskar, de som gör mig
att de alltid kommer vara en del, ett val att förlåta eller glömma bort
ett val att bli bättre, svagare, starkare, mer förstående
ett steg närmare dig själv

och att allt du egentligen vill bli
är dig själv
för när du är dig själv helt och fullt
så sviker människor dig inte. för då har du dom inte kvar i ditt liv

vissa människor tror att man kan dö hur många gånger som helst
att allt är en actionfilm som bara rullar igång efter första tagning
att efter ett skott, så kan man ta 10 till
vissa människor tror att man är odödlig, dom tror på återuppståndelsen
att om vi överlever ett slag, så kan vi ta tio till
att om vi väljer att ställa oss upp, så kan vi bli nedslagna igen, och ställa oss ytterligare en gång
vissa människor säger förlåt fast dom inte menar det
vissa människor gör saker som dom vet är fel, som dom vet sårar
vissa människor har så mycket innanför pannbenet
och så lite innanför bröstet
vissa människor
är
tragiskt nog
alla människor

ibland skrämmer
vissa människor mig
ibland skrämmer
alla människor mig

önskar att jag trampade snett
men trampar istället luft
_
människor som plötsligt varit så långt bort
känns plötsligt så nära
människor som förut varit så nära
känns plötsligt så långt bort

anförtror mig till alla
anförtror mig till ingen
öppnar mig för alla
öppnar mig för ingen
litar på alla
litar på ingen
-
jag bleknar bort med våren
försöker hinna ikapp men stannar kvar
jag blir rädd för att förlora människor
men inser redan att många redan är förlorad
ligger som en tår vid ögat
så nära att förloras, så öm om att stanna kvar
_
vill så gärna krama någon hårt
någon som förstår
någon som jag inte har gjort besviken
någon som inte gjort mig besviken
:
livet känns overkligt som ett rostigt hjul som bara mässar runt runt runt
livet kändes nyss så högt och nu så lågt
kärleken till människor känns plötsligt så avlägset
kärleken till mig själv känns plötsligt så avlägset
:
har så många som vet vem jag är, som vet allt förflutet, som vet allt framtida, som vet nuet
har så många som jag vågat öppna mig för, som jag vågat vara någon för, som jag gjort allt för
har så många som förstår, som vet, som känner mig
men samtidigt, ingen alls
-
ibland  undrar jag helt enkelt
vad som är värt vad
vem som är värd vem
och vad värdighet betyder
i ett smutsigt hav av falska människor

ibland så saknar jag mig själv så gränslöst som den jag är när jag är ute i världen. öppensinnad. kärleksfull. spontan. enkel. allt är så. enkelt. alla vägar är möjligheter och ingen väg är fel. här lyckas jag alltid se en motgång i varje möjlighet. en gräns. en ram. hur mycket jag än försöker. så stoppar jag mig.
idag saknar jag det här. möjligheten till att göra allt i hela världen. eller ingenting alls. samtidigt.



href=”http://nojesmix.com/elinpersson/files/2012/04/2057271.jpg”>

överväger vad som är värt att leva för
överväger vad som är värt att dö för
finner alltid bara en gemensam nämnare
kärlek
*
jag lämnar saker bakom mig som jag borde lämnat för länge sen
jag ser mig själv i spegeln och ser att jag står själv
jag ramlar fram och snubblar och jag undrar hur jag hamnat här
ibland så ser jag svart och ibland så ser jag vitt
ibland ser jag svart på vitt och ibland är jag bara blind

dom säger att alla kommer till himlen men jag förstår inte
hur jag ska klara av att vara nära dig där med

ibland så skriver jag meningar jag inte förstår och känner känslor utan att känna
ibland tänker jag på någon utan att veta vem och ibland så hatar jag bestämt en plats
utan att ha ett hem

ibland hör jag saker som inte låter och ser saker som inte syns
ibland känner jag saker som borde vara neutrala och ibland älskar jag människor
som inte älskar mig
(vem är jag för världen när du är den för mig)

jag vill känna nånting
jag vill säga nånting
utan att veta vad

har jag hamnat rätt har jag hamnat fel
när man hamnar fel hamnar man inte egentligen rätt då
och tvärtom
leder inte alla vägar hem till det nya hem vi skapar
och förlorar hjärtat nånsin sin glöd
när det en gång brunnit

Idag saknar jag min mamma. För idag är det hennes födelsedag. Idag vill jag vara vid henne. Ge henne frukost på säng. Krama henne extra hårt. Köpa något fint och slå in. Skriva en fin vers. Det får jag inte göra. Därför tänker jag tänka på henne precis hela dagen. Sen tänker jag skapa en ny födelsedag för henne när jag kommer hem. Där jag får göra allt detta. Min mamma. Gud vad jag älskar henne. 

tog tåget till matilda och tillbaks. bakis som ett svin. 260 norska kronor. men fruktansvärt värdigt.
det var andra gången jag träffade henne i år. eller sen september. vi är sånna som kan vara ifrån varandra utan att växa ifrån varandra. men när jag är vid henne känns allt mer rätt liksom. det känns så jävla enkelt. därför vill jag aldrig någonsin förlora henne. själasyster.  

hittade gamla bilder. ville skratta ihjäl mig, gråta av lycka, krama allihopa, spara varje solskensstråle i minnet. insåg vilken fin tid det var ändå. den där bortglömda. förvrängda. konstiga. fantastiska. å. vad jag saknar er ändå. ni fina. 

Hej! Elin Persson, 20 år i oktober, är en sån som alltid längtar bort men samtidigt trivs i nuet, så bor för tillfället i Norge med fina vänner. Min himmel består av fina hjärtevänner, kärleksfamilj, främlingar, vin, loppisfynd, musik, resande, fikastunder, skapande och konst. Jag drömmer mycket fast jag lever i en dröm, älskar högt fast jag är kärleken själv, och råkar ha en tendens att göra känslor jävligt vacker i times new roman. Här kommer jag vika mig själv ut och in för er, varsågoda.

Arkiv

Redaktören Elin Hanna Justine Mikaela Killbloggen Sara Mårtens Semra Krilles film Ann Matilda Sportbloggen Patricia i LA Träningsbloggen

Search results for ''